Idag var det Moln.
Stora fluffiga sockervadds älskande,
sagofigurer i ett innerligt yrväder.
Jag ligger där och tittar upp,
ser hundar, drakar, bilar
och alla roliga saker.
Jag ser det jag vill se,
det jag behöver se,
det jag känner inom mig,
det jag längtar efter.
Molnen gör att jag blir barn på nytt.
Precis det jag behöver idag!
Härlig vinkling som väcker egna minnen. Kanske du ändå ska ändra typsnittet eftersom åtminstone jag hade svårt att se vad som stod. Visst ger det inspiration,välkommen!!
SvaraRaderaunderbart att bara titta på dem, man tröttnar aldrig
SvaraRaderaJa! Moln är fantastiska på det viset!!! Aldrig blir man väl så lugn som när man får tid över att titta på dom.
SvaraRaderaTack för de fina kommentarerna! Typsnittet tänker jag ändra när jag hittat det jag letar efter! Mao snart! =)
SvaraRaderaHej lilla hjärtat! Härligt att du också har hittat hit:)
SvaraRaderaFin dikt om att hitta barnet inom sig. Kram från nästanmoster Cillan