I mitt huvud är det något romantiskt med en skrivmaskin, en maskin man sitter och skriver på och ingen kan skicka ett virus till den. Ingen kan förstöra den, och den enda som vet vad jag skriver är jag och min skrivmaskin och det är nog därför jag tycker de är vackra.
Dagen innan midsommarafton fick jag en present av min mormor när jag kom ner till landet, sent sent den kvällen. Jag fick min mormors skrivmaskin, hela jag lös upp och det var som något inom mig bara fylldes med kärlek. Äntligen hade jag fått en skrivmaskin, som jag längtat och önskat mig. Tänk att det är nog bland de enklaste sakerna man kan önska sig, och kanske inte helt vanligt heller. Jag önskar mig en skrivmaskin för jag älskar ljudet när man trycker på tangenterna. Jag älskar att jag kan sitta där och skriva i all evighet utan att skrivmaskinen får ett virus, jag behöver inte spara min text hela tiden utan jag ser exakt på pappret vad det är som händer.
Jag och min skrivmaskin har redan lyckats skriva massor och fler dikter än vad jag brukar producera. Tycker nämligen inte om att sitta och skriva dikter på datorn, de har en tendens att försvinna ut i det blå och någon annan kan anse att de är dennes dikt.
 |
| (Bild tagen från denna adress) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar