Varje vecka är ett stort steg framåt! Ett steg där vår bebis valt att stanna kvar. Igår mådde jag hemskt, kroppen orkar inte mera. Höften och ryggen gav med sig någonstans efter lunch.
Skönt att ha en av sina närmsta på jobbet, gick upp till hennes avdelning och pratade. Orosmolnet försvann för ett tag iaf!
För man oroar sig speciellt om man har jobbiga sammandragningar flera gånger i veckan.
Så för varje dag vår sötnos väljer att stanna kvar i magen är det en vinst! Jag är glad för det iaf!
Bilden högst upp visar hur stor han är ungefär just nu! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar