Kalla mig aldrig....

Jag sitter mitt i en svett period, febern är på väg ner igen! Den går upp och så går den ner och så går den upp och ja, ni förstår resten. Vissa år blir jag nästan aldrig sjuk, ja, tänk om det skulle vara så...önsketänkande!

Jag blir sjuk, så fort någon hostar i närheten eller är förkyld tar det inte många dagar så ligger jag också och det är inte så att det tar lätt på kroppen, varje gång ligger jag med 38-39 graders feber som direkt sätter sig på lungorna, halsen, bihålorna eller öronen. Nytt för i år...ögoninflamation ett antal gånger.

Man ska inte klaga, nej man ska inta klaga men jag skulle vilja gå en enda månad utan att bli sjuk. Har detta hänt någon gång hittils? Nej, enda sedan jag varit barn har jag varit sjuk och jag har alltid fått alla jävla infektioner.

Jag klagar inte för det i vanliga fall, nej det gör jag inte. Förra veckan gick jag till jobbet trots att jag hade 38,7 klockan 0430 och åkte till jobbet som vanligt 0500. På bussen mådde jag riktigt riktigt dåligt men gav inte upp, kämpade häcken av mig. Till vilken nytta tänker ni? Jo, jag vill inte att någon ska se mig som en vekling, jag vill inte se mig själv som sjuk för jag är trött på det! Jag är trött på att alltid vara sjuk!

Det enda jag gjort sedan jag kom hem gråtandes, sönder stressad i måndags är att sova. Sova igenom alla feber toppar, sova igenom alla dalar. Nu orkar jag i alla fall vara vaken så länge att jag kan blogga lite. Min bas har blivit på soffan, för i sängen på natten väcker jag min sambo som i alla fall är frisk!

Jag ska inte klaga, jag har mått värre men någonstans undrar jag bara, när ska det vända? När ska jag få visa världen och framförallt mig själv att mitt immunförsvar klara när någon hostar bredvid mig?

En sak är säker, när någon säger att jag är en vekling kan jag i alla fall säga att en vekling reser sig inte vid varje gång man faller, en vekling kämpar inte, en vekling klarar inte allt. Jag kan säga en sak och det är att jag aldrig tänker lägga mig, inte igen! Jag tänker inte ge upp!

Men en sak som är säker, är att det gör jävligt ont när någon kallar en vekling som inte ens vet varför jag blir sjuk så ofta. Ord gör ont! Ord sätter sig och äter upp en!

Men mig, får ni aldrig kalla vekling!

Från Weheartit.com